Äntligen frisk!
Jag kände i kroppen att jag verkligen hade kommit igång med löpning för när jag väl är ute i spåret så tar det inte långt tid innan man är inne i "andra andningen" och det känns som om du kan springa i all evighet. Men så blir man såklart sjuk när man känner sig redo och sugen på att utföra testerna med laget. Började i söndagskväll med att jag inte kunde somna och sov ingenting alls den natten pga. jag frös ena sekunden och svettades den andra. Följande dag hade jag sjukt ont i hela kroppen och fruktansvärt ont i magen. Hade inte tagit tempen utan gick ute en stund för att ta en promenad för att jag tänkte att det kanske skulle hjälpa att få friskluft vilken det den här gången inte gjorde för när jag kom hem hade jag feber. Hade det säkert innan jag gav mig ut också man jag vill aldrig tro att jag är sjuk utan att det bara är något tillfälligt. Så tisdag, onsdag blev man sängliggande och orkade inte äta mer än lite fil samt blåbärssoppa. Igår var febern borta och det kändes enormt skönt för jag trodde detta skulle bli långvarigt. Men av tidigare erfarenheter så vila jag en dag extra istället för att vara helt säker på att jag är helt frisk. Vet inte hur många gånger innan som jag börjat träna för tidigt bara för att jag ville börja igen.
Problemet är att jag hatar verkligen att bara ligga där hemma och inte kunna göra någonting för att samtidigt känna hur alla ens träningspass bara sagt försvinner bort från kroppen så att du blir tvungen att börja om från början igen när du väl blivit frisk. Okej, så hemskt är det säkert inte men jag känner så och har alltid känt så. Jag får helt enkelt dåligt samvete när jag blir sjuk. Inte blev det bättre av att vi var tydligen jätte få på både träningen i tisdag samt torsdag vilket gör att man såklart känner efter en gång extra om man verkligen inte kan träna. Men jag är verkligen inte den som vill missa ett träningspass utan det går före allt och skulle jag missa ett så får jag dåligt samvete för att jag gör det. Men idag känns det helt okej faktikst så idag börjar jag sakta med en promenad och i morgon kan jag nog ta i löprunda igen om allt känns okej. För snart drar det igång på allvar och då gäller det att hänga med. Ska faktikst bli riktigt roligt att bara köra på och få känna sig stark i kroppen igen.
Nu ska jag ut i solen och få lite fler fräknar :) au revoir!
Problemet är att jag hatar verkligen att bara ligga där hemma och inte kunna göra någonting för att samtidigt känna hur alla ens träningspass bara sagt försvinner bort från kroppen så att du blir tvungen att börja om från början igen när du väl blivit frisk. Okej, så hemskt är det säkert inte men jag känner så och har alltid känt så. Jag får helt enkelt dåligt samvete när jag blir sjuk. Inte blev det bättre av att vi var tydligen jätte få på både träningen i tisdag samt torsdag vilket gör att man såklart känner efter en gång extra om man verkligen inte kan träna. Men jag är verkligen inte den som vill missa ett träningspass utan det går före allt och skulle jag missa ett så får jag dåligt samvete för att jag gör det. Men idag känns det helt okej faktikst så idag börjar jag sakta med en promenad och i morgon kan jag nog ta i löprunda igen om allt känns okej. För snart drar det igång på allvar och då gäller det att hänga med. Ska faktikst bli riktigt roligt att bara köra på och få känna sig stark i kroppen igen.
Nu ska jag ut i solen och få lite fler fräknar :) au revoir!
Kommentarer
Trackback
