Dags att kavla upp tröjan och dra på sig handskarna för nu kör vi!
Ikväll börjar vi äntligen att riva i den nya lägenheten som vi ska flytta in i om drygt 4 veckor. Känns skönt att bara få dra igång eftersom allt har varit klart och bestämt så länge men man har inte kunnat göra något för det är just idag som vi får tillgång till den. Sjukt mycket jobb blir det men det känna bra att skapa något från grunden så att resultatet blir precis som vi vill ha det. Just den biten är jag inte ett dugg orolig för eftersom pappa är otroligt duktig på att se vad som är snyggt och han vet precis vad han sysslar med. Men nu känner jag att det är dags för mig att få lära mig ett och annat. Jag är ju ändå snickardotter så jag känner att det är en del saker som man bara måste kunna. Så det här bygget blir inte bara en renovering inför flytt utan även en liten undervisnings period där jag har chans att få lära mig hur en totalrenovering går till.
I övrigt händer det väl inte så jätte mycket just nu. Tränar för fullt och har dagligen träningsvärk. Trodde att den skulle lägga sig efter någon vecka men ack vad jag hade fel. Men förhoppningsvis blir man starkare i alf och att vi har så taggad försäsong redan i maj kan inte bli sämre. Vi kommer bli grymma till seriepremiären som spelas den 19 september mot Boden, här hemma i uppsala. haha bara 4 månader dit :)
Nu ska jag ut i solen och försöka få lite färg på mina mjölkfärgade trädstammar till ben :) ciao ciao
Ta en titt på detta klipp!
Lallade runt lite på internet när jag plötsligt stötte på den här gobiten. Haha, har svårt att hålla mig för skratt när jag tänker tillbaka på vissa klipp. Ta och titta själva, för tro mig det är värt att se.
Filmen kommer från www.innebandyumea.se
http://www.innebandyumea.se/index.php?option=com_content&view=article&id=19&Itemid=17
Sprid lite kärlek, gör det redan idag!
För ett par dagar sedan längtade jag grymt mycket efter en skvätt regn för att få bort den där äckliga, söta pollendoften. Men nu ångrar jag mig att jag önskade det, för nu verkar det plötsligt omöjligt att sluta regna. Igår skulle vi ha visning av mammas lägenhet så efter flera timmar av städ så blev vi tvungna att lämna lägenheten under drygt en timme. Av någon anledning så började mamma och jag bråka, vilket är ganska vanligt eftersom vi är två människor med mycket känslor samt åsikter. Jag kommer inte ens ihåg vad vi bråkade om men jag blev less och tog en sväng med cykeln för att rensa huvudet. När jag hade hunnit till Österängen så började det regna och det verkligen öste ner regn. Innan hade det varit sol så jag tänkte att jag kunde sätta mig någonstans för att läsa men det kunde jag ju glömma. Det slutade med att jag fick ta skydd inne på ett café för att torka lite och få tillbaka lite av min kroppsvärme. Kvällen slutade bra trots all dramatik och pappa samt bror kom på besök.
Mina föräldrar ska flytta ihop igen. Har varit bestämt ett bra tag nu och inköp av ny bostad samt försäljning av dem nuvarande bostäderna är i rullning. Efter en känslomässig och tung resa under hösten/vintern så är vi tillbaka där vi startade igen. Jag vet att allt detta som skett under dem senaste månaderna antagligen var tvungen att inträffa för att mina föräldrar skulle få upp sina ögon och kunna uppskatta det som dem har. Men jag kan ju inte låta bli att tänka: VARFÖR VAR VI TVUNGNA ATT GÅ IGENOM DEN HÄR SKITEN?! Dem senaste 6 månaderna har varit dem jobbigaste i mitt liv och nu känns den sorg jag kände då helt onödig. Seperationen påverkade mig otroligt mycket och det märktes från flera olika håll från mitt jobb, innebandyn, vänner samt släkt. Självklart blev jag också rädd när mamma berättade, rädd att det kanske spricker igen och att vi måste gå igenom hela skiten igen. Men sanningen är den att vi fyra hör ihop och vi är verkligen en familj. Jag älskar dem allihop och ännu mer när vi alla är tillsammans. Det komiska är att det är just dem åsikterna som jag har fått höra från vänner och andra utomstående att vi var den där kärnfamiljen som aldrig skulle splittras. Kanske ligger det något i det men nu vet jag också att man måste vårda det man har om man vill att det skall hålla för evigt. En bil behöver bensin, olja och någon som ser till att den fungerar som den ska. Precis så fungerar egentligen alla former av relationer, kärlekspar som vänner. Man måste vara rädd om det man har och komma ihåg att uppskatta varandra för att inte ta varandra för givet.
Är det något som jag har lärt mig av allt detta som hänt mig under det senaste halvåret så är det just att man ska vara rädd om dem männsikor som man har kring sig och tänka på att uppskatta dem. Dem människor som vi tar för givet och tror att vi alltid kommer att ha vid vår sida, det är dem vi ska lägga mest energi och kärlek på. Men som sagt det är oftast dem man tar för givet och lägger oftast mer enerig på människor vi knappt känner. Så mitt råd är, var rädd om dina närmaste för dem betyder mer för dig än vad du tror. Det är då du förlorar någon som du först verkligen förstår vad hon/han betydde/betyder för dig.
SPRID LITE KÄRLEK!!!
Ibland kan ens egenskaper driva en för långt
Grejen är den att jag har så svårt att sätta gränser, jag vill så jävla mycket att jag inte kan avgöra situationen då jag istället borde lägga av. Pga. min dumstridighet så blir då reaktionen oftast värre än vad den hade blivit om jag lagt band på mig själv och stannat upp i tid. Ibland hatar jag mig själv för det och igår var det första gången som jag verkligen kände att jag skämmdes av att ha astma. Jag vet att jag själv inte kan göra något åt det eftersom det är någonting som jag fått efter min pappa men ibland vill man bara kunna känna sig som alla andra.
Idag är en ny dag och det är bara att ta sig ut i spåret igen. Om det är något som jag vägrar att göra så är det att ge upp. Inte ens när det för en stund blåser motvind.
Äntligen frisk!
Problemet är att jag hatar verkligen att bara ligga där hemma och inte kunna göra någonting för att samtidigt känna hur alla ens träningspass bara sagt försvinner bort från kroppen så att du blir tvungen att börja om från början igen när du väl blivit frisk. Okej, så hemskt är det säkert inte men jag känner så och har alltid känt så. Jag får helt enkelt dåligt samvete när jag blir sjuk. Inte blev det bättre av att vi var tydligen jätte få på både träningen i tisdag samt torsdag vilket gör att man såklart känner efter en gång extra om man verkligen inte kan träna. Men jag är verkligen inte den som vill missa ett träningspass utan det går före allt och skulle jag missa ett så får jag dåligt samvete för att jag gör det. Men idag känns det helt okej faktikst så idag börjar jag sakta med en promenad och i morgon kan jag nog ta i löprunda igen om allt känns okej. För snart drar det igång på allvar och då gäller det att hänga med. Ska faktikst bli riktigt roligt att bara köra på och få känna sig stark i kroppen igen.
Nu ska jag ut i solen och få lite fler fräknar :) au revoir!
Vi snackar innebandy....
Våra platser var väldigt högt upp vilket gjorde att man inte fick den där riktiga känslan som man får när man sitter på en vanlig läktare. Man känner sig liksom inte med i matchen utan ser bara några ryggar springa runt på planen. Tur att det fanns en tv som kunde visa några sekvenser lite närmre. Angående dam-finalen så tycker jag att den var ganska bra. Det var tufft i närkamperna och det bjöds på flera häftiga dribblingar från spelare ur båda lagen. Överlag så tycker jag faktikst att Falun gjorde en ruggigt bra match men Balrog hade mer flyt denna dag. Jag har också lärt mig under det här året att det finns inget som heter turmål för det är lagets/spelarens vilja att få in den som är av betydelse. Om laget skjuter tio mål så är det det faktum att dem skjuter och inte att dem får in ett turmål för det hade lika gärna kunnat vara som Sara Kristofferssons mål i finalen, placerad i bortre krysset. Svårt att förklara men det är faktikst inte så att Balrog vinner för att dem fick in några turmål som man kanske kan tycka, utan dem var ivrigare och starkare framför kassen. Det var dock lite tråkigt eftersom min käre vän Cassandra spelar sin första säsong i Falun och det hade varit jätte roligt om hon hade fått ta ett SM-guld. Men jag träffade henne efter matchen och hon såg långt ifrån besviken ut där hon kom trippande med sin silver medalj, laddad för blanketen samt efterfesten.
Herrarnas final tycket jag var mindre bra men jag tror också att jag koncentrerade mig mindre på matchen pga. ett ivrigt samtal med cassi. Hejade på Varberg men tyckte tyvärr att AIK var det bättre laget, dem såg ut att vilja mer denna dag. Tyckte inte dem gudar till spelare i Varberg klev fram som dem brukar förutom "Kimmo" utan det var ett mer avslaget lag. Varbergs klack var det dock inge fel på utan dem hördes under hela matchen. Tack vare dem blev det en härlig stämmning i hallen.
Det blev en härlig dag och en bra avslutning på årets säsong. Kul att nämna också att min gamla RIG- vän/lagkamrat, Anna Wijk vann priset för årets Rookie. Grattis Anna!!
Det roliga är att i lördags avslutades 08/09 säsong av innebandy men att jag i dag börjar på försäsongsträningen för säsongen 09/10. Faktum är att jag känner mig ruggigt sugen och längtar tills vi drar igång med hårdträningen. Kommer antagligen att ångra att jag sagt detta men det visar ändå att man verkligen älskar det man gör.
Vindeln på besök
Holmgren - Vilken pärla!
Tisdag: Vi inledde med en ordentlig shoppingrunda i Uppsala city. Många grejer blev det och jag tror att vi gick i flera timmar. Hade sjukt ont i fötterna efter denna dag och inte blev det bättre efter dem följande dagarna.
Onsdag: Haha, jag lurar med Jennie till Fyrishov för att träningssimma lite samt slappa i bubbelbadet. Jennie klaga lite innan något om att hon inte gillar att bada men jag lyckades trots detta få med henne. Nu kommer det roligaste denna dag. Jag går fram till kassan och säger att jag ska betala för ett bad och räcker fram en hundralapp. Jag hade räknat ut innan att det skulle kosta 75 kr för oss för det gjorde det för dem som var 16+. Jag får min biljett och 45 kr tillbaka, haha hon tar alltså mig för att vara 15år för det kostade 55kr för 15-åringar att komma in. :) Nog för att jag är van att folk tycker att jag ser minder ut än vad jag är men det här var nästan förmycket för en nyfylld 20-åring att ta in. Billigt blev det i allefall och kul hade vi under dagen inne på badet. När vi kommer hem så är vi båda ännu tröttare och lägger oss utmattade i soffan.
Torsdag: Jag taggar Jennie för att löpa på morgonen innan frukost och det gjorde vi. Man känner sig ruggigt stark efter en sådan start på dagen. Efter det käka vi och åkte sedan mot IKEA för att ta en titt på hur den nya byggnaden såg ut. Det blev några inköp även här men jag saknade en "burkväxt" som jag så gärna ville inhandla. Vi fick information att denna växt skulle finnas på det gamla IKEA så begav oss över gatan för att ta oss dit. Vi möttes av en enorm folkmassa som stod utanför dörrarna och väntade otåligt. Vi fick veta att det var utförsäljning där just den dag och när väl dörrarna öppnades så bara välde det in folk. Har aldrig sett något liknande och fatta då vilken hemsk upplevelse det måste ha varit för Jennie som är uppvuxen i ett samhälle där det finns drygt 5 affärer där Ica är inräknat. Folk rev åt sig all som kom i deras väg och det var kö genom hela IKEA. Vi fick klämma oss förbi människor för att komma framåt och tillslut kom vi fram till växten som jag ville ha kvar. Hade den inte funnits kvar efter denna tuffa brottningsmatch så vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Vi drog sedan vidare till stan för att göra en lite statsvandring där ja visade kyrkan, slottet och några mysiga gator. Efter ännu mer shopping dock mest från Jennies sida så drog vi oss hemmåt på cykel. Haha, vi var verkligen slitna efter denna dag efter att hållt igång konstant från kl.8 på morgonen till kl.19.00
Fredag: Denna dag belv det inte så mycket eftersom det var dax för Jennie att åka hemmåt. Men en sväng till Grämby centrum hann vi med för att inhandla lite saker innan resan och självklart hittade Jennie ännu mer saker att köpa :)
Efter att ha lämnat av min vän på bussen så blev man lite känslosam som jag alltid blir när jag ska skilljas från en god vän. Hon har verkligen en stor plats i mitt hjärta och vi har så sjukt kul tillsamman. Det är bara med vissa männsikor som man har den där speciella kemin att även om man inte ses mer än ett par gånger per år så är det som att tiden emellan har stått helt still.
Vilken dag och vilken helg jag fick!
Då var man 20 år. Födelsedagen blev riktigt lyckad med tanke på några händelser som råkade hända under dagen. Det hela började dagen innan min födelsedag på kvällen då vi alla (mamma, pappa, bror, Anna) skulle hitta en plats att sova på. Efter mycket gnabbande så sov bror och Anna i mitt rum och mor, far och jag i det andra rummet. Mitt i natten runt klockan två så vaknar jag av ett hårt slag mot huvudet. Jag får en chock och tårarna bara väller ner för kinderna. Jga låg nämligen med huvudet vid min fars fötter och han hade drömt att han sparkade till en fotboll när i verkligheten sparkade till mitt huvud. Haha, bulor blev det men det var länge sedan man skrattade så mycket klockan två på natten. På morgonen sen blev jag uppvaktad av alla med tårta och prestenter.
På kvällen skulle jag ha en lite fest för några nära vänner för att sedan ta oss ut på krogen. Kvällen blev rikigt lyckad och jag hoppas att alla hade det trevligt. Mycket prat, drick och lite kladdkaka blev det på menyn. Kvällen ledde sedan till utgång på BJ där det kändes lite extra kul att få visa körkortet denna dag. Mycket folk var det och man stötte också på ett och annat välbekant ansikte. Kvällen gick mot sitt slut och jag lunkade hem till lägenheten för att sova. På morgonen vaknade jag tidigt som jag alltid gör när jag har vart ute på kvällen innan. Men det här var också en sådan dag som jag skulle bli tvungen att dras med en hemska baksmälla som jag inte får så ofta. Värktabletter, vatten och solbrillor blev mitt stöd denna dag.
Tillsamman med mor och far åkte vi ut till stugan i östhammar för att fira lite påsk. Resten av den dagen ägnade jag i en solstol i solen, orkade inte mycket mer kan jag lova :) Idag har jag dock kvicknat till och t.o.m vart ute i spåret och sprungit en runda. Men min plåga denna dag är att jag har bränt upp hela jävla ansiktet plus blivit förskyld. Så sammanfattningsvis har jag haft en sjukt kul helg men också en mycket plågsam en men jag antar att det är priset som man får betala när man ska ha roligt :)
I morgon bär det av hem igen till Uppsala för på tisdag får jag finbesök från Vindeln. Ska bli sjukt kul att få umgås med kanske världen roligaste tjej :) Nu ska jag laga lite mat med min päron och hoppas på en fortsatt bara kväll.
Sjelin
Nu är det officiellt
Men just nu är jag otroligt sugen på att göra en bra säsong i Årsta och drömmen är ju såklart att vi ska ta oss upp till elitserien. Men för att komma dit får man ta ett steg i taget. Det känns riktigt skönt att för en gång skull ha allt på samma ställe. Men jag måste erkänna att jag verkligen kommer sakna er Karlstadtöser och men jag kommer dyka upp när ni minst anar det så vi kommer mötas igen.
Känner också att jag måste passa på att säga att jag verkligen kände mig välkommen igår från alla håll. Jätte kul att se alla er tjejer från Årsta, gamla som nya ansikten. :)
090408
Efter en port gröt så började jag städa i lägenheten, vet inte vad den energin kom ifrån men dte blev väldigt fint i allefall. Snart ska jag ner på stan för att fika med Pillan som jag inte har träffat på ett tag, så det ska bli rikigt roligt att ses igen.
Igår var mor och jag på bio. Vi såg "Dumpa honom" som var precis som man hade förväntat sig att den skulle vara. Gullig, alla får det dem vill ha samt lever lyckliga i alla sina dagar. Även fast man vet exakt hur sådana filmer kommer sluta så känns det ibland skönt att se just dessa. Det blir lite som när man läser en fantasibok, man lämnar verkligheten för en stund och det kan vara ganska skönt faktikst. Även om jag annars föredrar verklighetsbaserad berättelser.
Nu ska jag ut och ta en promenad och hoppas på att solen dyker fram igen!
Vad innebär det egentligen att bli vuxen?
Söndagen den 5 April. Endast fem dagar kvar till min födelsedag. Att fylla 20år har jag alltid ansett som något stort, man betraktas som vuxen, köpa ut själv och man bör ha en plan på vad man vill göra med sitt liv. När man var tonåring kunde man vara allmänt förvirrad och bara glida runt men nu känns det som om man måste skaffa lite riktlinjer att gå efter. Jag menar inte att jag ska sitta och planera om jag ska gifta mig samt skaffa barn inom ett viss antal år, än mindre att jag måste ha mitt drömjobb innan jag passerat 30. Det jag pratar om är lite mer om vem jag vill vara som person, vilka mål samt drömmar jag har och hur jag har tänkt att nå dem. Drömmar samt veta vad jag vill har jag nog alltid haft ganska klart för mig. Jag vet också att man aldrig kan räkna med att få något gratis här i livet därför är ambitionen en egenskap som jag är glad att jag har med mig. Poängen är bara den att jag fortfarande känner mig som 17,18år. Jag ser mig inte alls som vuxen utan tror fortfarande att jag kommer vara en av dem männsikor på den här jorden som förmodligen aldrig kommer bli riktigt vuxen. Är allmänt klantig, skrattar som ja, jag vet faktikst inte vad och har en väldigt konstig humor som jag inte tror alla uppskattar :) Men jag vet inte, det kanske är bra att ha lite av den biten med sig i livet. Tyvärr har inte jag så mycket till val eftersom det är så jag är som person. Genom att ha en mer avslappnad attityd men ändå vara målinriktad så kanske också ens egna krav på att uppnå vissa saker minskar.
Jag vet nog inte egentligen vad jag babblar om och jag vet nog egentligen inte heller vad det innebär att bli vuxen men vad jag vet är att man lär sig av sina misstag. Därför ska man nog inte oroa sig så mycket för att prova för tillslut hittar man nog den man vill vara.
" Att alltid vara lite barn är att verkligen vara vuxen"
Jevgenij Aleksandrovitsj Jevtusjenko (1933-)
Nya tider kryper fram ur nya ide(er)
Vilken dag, solen riktigt steker i ansiktet. Känner mig nästan lite öm på min vänstra sida av ansiktet. Anledningen till just den vänstra sidan är för att jag satt på vänstersida om min käre kusin när vi år lunch och döljde därmed min högra sida i skuggan. Detta får mig att tänka på filmen "mannen utan ansikte" haha okej solen har inte tagit så mycket men det skulle vara lätt gjort en vanlig sommardag.
Som jag nämde så var jag och åt lunch med min kusin som jag tyvärr träffar för sällan men dte ska bli ändring på det nu när jag bor hemma igen. Hade det jätte mysigt och satt nere vid fyrisån som jag tror resten av Uppsalas invånare också gjorde. Men det är just det som är så härligt! Människor jag såg idag var fyllda med energi och på bra humör. Man kan nästan inte låta bli att dra på ett leende själv när man ser alla dessa harmoniska männsikor som för i år har lämnat sitt ide. Det är just därför som jag tycker så mycket om våren.
Nu ska jag hjälpa far min att kombinera ihop fredagens måltid och sedan väntas Storvreta match i Fyrishov.
Idag är sola i Uppsala istället för i Karlstad :) hej så länge!
Just nu vill jag bara "hänga" med!
